1. Målet är att minska utsläppen

Målet med arbetet för koldioxidneutralitet är att minska utsläppen med 80 procent fram till år 2030. För att nå målet krävs hela organisationens engagemang och mångsidiga åtgärder – varje insats räknas. I detta avsnitt bekantar vi oss med målet för utsläppsminskning och de viktigaste metoderna för att nå dit. Du får också undersöka hur koldioxidavtrycket bildas och bekanta dig med centrala begrepp inom arbetet med koldioxidneutralitet.

Koldioxidneutralitet är hela kyrkans gemensamma mål

Vårt arbete för koldioxidneutralitet baserar sig på Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands strategi Koldioxidneutral kyrka 2030. Vår färdplan för koldioxidneutralitet, som färdigställdes 2024, stöder kyrkans gemensamma strategi och styr församlingarnas och de gemensamma tjänsternas åtgärder för att minska växthusgasutsläppen. Vi strävar efter att minska utsläppen med minst 80 procent jämfört med 2019 års nivå fram till 2030. 

Lysna på motivationsanförande av Helsingfors kyrkliga samfällighets direktör Juha Ristimäki. Videon är 3:36 minuter lång.

Arbetet för koldioxidneutralitet bygger också på utredningar om våra nuvarande växthusgasutsläpp, beräkningar och bedömningar. Personalen deltog i att sätta upp gemensamma mål hösten 2024 – till exempel genom att svara på enkäter, delta i workshoppar och bidra med idéer. 

Att nå målet för koldioxidneutralitet och delmålen kräver samarbete från alla. Under de kommande åren bör utsläppen minska med cirka 14 procent varje år. Detta lyckas endast om koldioxidneutralitetsarbetet blir en naturlig del av allt som görs i församlingarna och de gemensamma tjänsterna. Personalen arbetar tillsammans – alla behöver inte göra allt, men vi tar koldioxidneutralitet som en naturlig del av vardagen. 

80 procents utsläppsminskning kräver förändringar i all verksamhet 

Målet att minska växthusgasutsläppen med 80 procent är ambitiöst. 

I Helsingfors kyrkliga samfällighet strävar man i första hand efter att minska utsläppen genom att minska konsumtionen. I andra hand vill man minska utsläppen från konsumtionen. 

Gällande utsläpp från energiförbrukning kan målen nås genom att effektivisera energianvändningen och minska antalet lokaler som är onödiga eller används sparsamt. Dessutom främjar åtgärder som de lokala fjärrvärmebolagen planerar för att minska utsläppen från fjärrvärme våra mål för energiförbrukning. 

Den kyrkliga samfälligheten använder redan el som producerats med förnybara energikällor. Vi har delvis övergått, och är delvis på väg att övergå, till användning av förnybara bränslen. Detta gäller bränslen för fordon och utrustning samt för krematorier. Även i lokaler där oljevärme används som reservsystem för bergvärme övergår vi till förnybara bränslen i stället för fossil olja. 

Dessutom måste vi till exempel minska inköp och göra återstående inköp med beaktandet av klimatperspektivet. Att nå målen kräver hela organisationens samarbete och engagemang. De olika metoderna behandlas mer ingående i kursens övriga avsnitt. 

Om metoderna för att minska utsläppen inte räcker, används utsläppskompensation som sista utväg. Med kompensation avses att gottgöra utsläpp genom att till exempel stödja projekt som binder motsvarande mängd koldioxid från atmosfären. 

Utsläppsutvecklingen följs med hjälp av växthusgasbalansen 

Målet för utsläppsminskning i vårt koldioxidneutralitetsarbete baserar sig på koldioxidavtrycket av vår verksamhet. Det beskriver de utsläpp som vår verksamhet orsakar och hur mycket vår verksamhet bidrar till den globala uppvärmningen. Utöver att beräkna energianvändningens, trafiken, upphandlingarnas och andra utsläppens mängd och fördelning kan man vid beräkning av koldioxidavtrycket också jämföra effekterna av olika utsläppsminskande åtgärder. 

Det är viktigt att utreda mängden växthusgaser som uppstår från olika funktioner för att kunna identifiera de största utsläppskällorna och styra åtgärderna i rätt riktning. På så sätt säkerställer vi att vi gör miljöinsatser som verkligen har betydelse och effekt. Koldioxidavtrycket hjälper oss också att hålla koll på hur långt vi har kvar till målet. 

Matematiken bakom utsläppsberäkningar 

Att beräkna utsläpp är i praktiken en serie multiplikationer och additioner. Beräkningen tar hänsyn till olika utsläppskällor, såsom energiförbrukning, transporter och inköp. Som hjälp används utsläppskoefficienter som anger hur många kilo koldioxid en viss aktivitet motsvarar i klimatpåverkan. 

När man känner till utsläppen från en enhet, till exempel en körkilometer för en personbil eller en euro använd för tjänsteinköp (dvs. utsläppskoefficienten), kan detta tal multipliceras med den mängd som har köpts, transporterats eller förbrukats. När utsläppen för alla saker som ingår i beräkningsramen har beräknats på detta sätt, får man organisationens totala koldioxidavtryck. 

Resultaten av beräkningen presenteras vanligtvis som koldioxidekvivalenter (CO₂e) för att kunna jämföra effekterna av olika gaser. Den mest kända växthusgasen är koldioxid (CO₂), men den vanligaste växthusgasen i världen är vattenånga. Andra växthusgaser som bör beaktas är särskilt metan och dikväveoxid, som är kopplade till markanvändning och jordbruk och vars klimatpåverkan är mångdubbelt större än koldioxidens. 

Om du vill fördjupa dig i den kyrkliga samfällighetens beräkningsantaganden och avgränsningar hittar du dem här (LÄNK TILL FILEN LÄGGS TILL SENARE). 

Utsläpp i nuläget och hållbarhetsgapet 

Helsingfors kyrkliga samfällighets utsläpp har beräknats med olika indikatorer och kalkyler under åren 2019, 2021, 2022, 2023 och 2024. Färdplanen för koldioxidneutralitet baseras på växthusgasutsläppen för år 2023. År 2023 uppgick utsläppen från samfällighetens verksamhet till cirka 13 940 ton CO₂e.

För att minska utsläppen har vi hittills… 

• avstått från oljevärme i våra fastigheter 
• övergått till att använda el producerad med förnybara energikällor 
• minskat energiförbrukningen genom att förbättra energieffektiviteten vid renoveringar och underhåll 
• sänkt inomhustemperaturen för att främja energibesparing 
• avstått från onödiga fastigheter, vilket har minskat de totala utsläppen 
• ekonomiskt stött arbetsresor med kollektivtrafik och beslutat att stödja anskaffning av tjänstecyklar 
• satsat på återvinning och gjort inköp av cirkulära material 

Mellan det planerade utsläppsminskningsmålet och de valda åtgärderna för att minska utsläppen uppstår ett så kallat hållbarhetsgap. Vi vet att bekämpningen av klimatförändringen kräver snabba utsläppsminskningar, men de nuvarande åtgärderna räcker ännu inte till. Faktum är att de åtgärder som nu valts leder till cirka 50 procents utsläppsminskning. 

Riktningen är dock rätt – och det är det viktigaste. Det arbete som görs nu är inte förgäves, utan bygger grunden för en långsiktig förändring. 

För att målet om 80 procents minskning ska vara möjligt att nå, behövs fortfarande ytterligare ett flertal åtgärder, till exempel följande: 

Om alla ovan nämnda åtgärder inte kan genomföras (och målet om koldioxidneutralitet inte överges), behövs också åtgärder med betydande klimatnytta. Dessutom måste kolsänkorna i samfällighetens skogar och på begravningsplatser ökas avsevärt. 

Vad innebär kompensation och varför är det först vårt sista alternativ? 

Det viktigaste i strävan efter koldioxidneutralitet är att minska utsläppen, ersätta klimatmässigt dålig praxis med bättre alternativ och öka verksamhetens klimatnytta på alla sätt. 

Att gottgöra utsläpp, även kallat kompensation, är först det sista alternativet på vägen mot koldioxidneutralitet. Redan av kostnadsskäl bör kompensation användas endast i situationer där det inte är tekniskt eller ekonomiskt rimligt att minska utsläppen på annat sätt. Då kan vi försöka ”neutralisera” de kvarvarande utsläppen genom att till exempel stödja projekt som ökar och skyddar naturens kolförråd. Det finns också kompensationsmetoder som baserar sig på utsläppshandel och reglering, såsom att köpa utsläppsrätter från marknaden eller skaffa ursprungsgarantier för energi. 

Kompensation är ingen enkel lösning. Den omfattar många kriterier och val som påverkar åtgärdernas trovärdighet och effektivitet. Därför är det viktigt att förstå vad kompensation innebär, hur den fungerar och varför den inte ensam räcker för att uppnå koldioxidneutralitet. 

I färdplanen för koldioxidneutralitet har det antecknats att kompensation och dess utvecklande metoder följs årligen. Fram till 2030 beslutas hur de kvarvarande utsläppen kan neutraliseras ekonomiskt på ett ansvarsfullt och rimligt sätt. I de gemensamma tjänsterna kompenseras redan nu alla utsläpp från flygresor.