Byggande samt underhåll av byggnader och områden orsakar betydande koldioxidutsläpp. Utsläpp orsakade av byggande kan påverkas på många sätt – särskilt genom styrning, material- och teknikval, energilösningar och lokalernas användning. I detta avsnitt fokuserar vi på byggande och renovering och de utsläpp som uppstår där. Frågor om lokalernas användning och energiförbrukning behandlas i ett eget avsnitt.
Spara det gamla eller bygga nytt?
Strategin Koldioxidneutral kyrka 2030 betonar att inga nya byggnader ska uppföras innan möjligheten att reparera eller anpassa befintliga har utretts. Detta stöds även av forskning: enligt de fall som studerats är renovering ett effektivare sätt att undvika utsläpp under kommande årtionden än att riva och bygga nytt. (Miljöministeriet). (publikationen finns enbart på finska)
Vid renovering kan utsläppen minskas genom att utnyttja befintliga konstruktioner, material och tekniska system, vilket minskar behovet av nya byggmaterial och sparar naturresurser. Renovering kräver också mindre markbearbetning än nybyggnad.
Vid rivning betonas i sin tur materialåtervinning och återanvändning: till exempel återtagning och återbruk av betong, stål och trä minskar användningen av jungfruliga material och reducerar mängden byggavfall. Utsläpp från nybyggnad och renovering begränsas bland annat genom att välja material med låga utsläpp och miljöcertifiering, optimera byggnadens energieffektivitet samt utnyttja förnybar energi.
Katedralen renoveras. Bild: Kai Heinävaara
Klimatavtrycket möjliggör jämförelse av alternativen
Byggnadens klimatavtryck kan påverkas mest i projektets initiala planeringsskede. Därför är det viktigt att ställa livscykel- och hållbarhetsmål för projektet. Vid varje renoveringsprojekt undersöks även till exempel lokalernas användningseffektivitet och möjligheter att förbättra energieffektiviteten. Dessa aspekter beaktas vid upphandling.
Från och med början av år 2026 ska en beräkning av byggnadens koldioxidavtryck upprättas i bygglovsskedet för alla nya byggprojekt. Detta innebär att projektets miljöpåverkan – särskilt koldioxidutsläpp – ska bedömas innan byggandet inleds. Klimatavtrycksberäkningen ökar transparens och ansvarstagande. Samtidigt ger den möjlighet att jämföra olika planeringslösningar och materialval redan i ett tidigt skede, då ändringar fortfarande är möjliga. Projektets största utsläppskällor kan identifieras och styras mot lösningar med lägre utsläpp.
Exempel: I Helsingfors har man redan infört ett konkret gränsvärde för bostadshus: byggnadens livscykelutsläpp får inte överstiga 16 kg CO₂e/m². Gränsvärdet uppmuntrar till val av material med låga utsläpp och energieffektiva lösningar. Nationella gränsvärden för olika byggnadstyper har ännu inte publicerats.
För att minska utsläppen orsakade av byggandet utvecklas ständigt nya material och tekniker. Till exempel har betong, stål och byggplatsprocesser fått lösningar med lägre utsläpp. Dessa bör beaktas i projektets olika upphandlingsskeden.
Klimatpåverkande utsläpp kan också minskas i samarbete med projektets leverantörer. Detta kan bland annat stödjas genom ansvarsfulla upphandlingskriterier eller gemensamma spelregler på byggplatsen som tar hänsyn till klimatpåverkan.
Klimathandavtryck lyfter fram positiva effekter
Vid byggande bör man sträva inte bara efter ett så litet klimatavtryck som möjligt, utan också ett stort klimathandavtryck. Klimathandavtryck innebär projektets positiva klimatpåverkan, som kan vara exempelvis:
- Återanvändning av material: Utnyttjande av material från rivna byggnader minskar utsläpp från produktion av nya produkter.
- Koldioxidbindande konstruktioner: Långlivade byggnadsdelar, såsom träelement, kan fungera som kolförråd i årtionden.
- Överskottsenergi från förnybara källor: Byggnadens producerade överskottsenergi, såsom solkraft, kan ersätta fossil energi på andra håll.
- Stöd för klimatmål: Klimathandavtryck kompletterar klimatavtryck och hjälper att förstå hur byggnaden aktivt kan bidra till att bromsa klimatförändringen.
Byggnader planeras redan nu för en annan framtid
Klimatanpassning är en väsentlig del av hållbart byggande. Byggnader planeras för en allt längre framtid och måste fungera i ett förändrat klimat. Även om uppvärmningen begränsas till under 1,5 grader (vilket nu verkar osannolikt), har väderförhållandena redan förändrats. Byggnader måste tåla nya väderfenomen och belastningar, såsom hårda vindar, skyfall, värmeböljor och stigande havsnivåer. Materialens hållbarhet på långsikt måste beaktas.
Planeringen bör ta hänsyn till bland annat:
- Val av fasadmaterial vid ökade regnmängder
- Dimensionering av konstruktioner vid starkare vindar och förändrade snölaster
- Bevarande av inomhustemperatur vid ökande värmeböljor
- Hantering av dagvatten och översvämningar
I följande video berättar miljömästare Sanna Kuula hur infiltrationen av dagvatten i marken har utvecklats i St. Pauls kyrkas gård, till exempel, med hjälp av olika typer av ängar. Och hur skulle miljömästarens drömkyrkogård se ut? Videon är 2:54 minuten lång.
Lokalernas användningseffektivitet och användningens konsekvenser
Optimering av behovet och flexibel användning av lokaler är viktiga faktorer för att förbättra lokalernas användningseffektivitet. Detta finns även dokumenterat i vår godkända fastighetsstrategi (på finska) . Lokalernas användning har stor påverkan på fastighetens energi- och vattenförbrukning, städning, underhåll och reparationsbehov. Välplanerade och effektivt använda lokaler minskar behovet av nya byggnader och minskar både utsläppet för byggande och underhåll. Du kan fördjupa dig i detta i den fjärde delen av onlineutbildningen.