3. Lagstiftningen är utgångspunkten för samarbete

En vanlig återkommande provfråga i gymnasiets grundkurser i religion handlar om att bedöma religionsfriheten i Finland. Svaren varierar. Ofta handlar det om egna attityder som ’jag tycker att alla borde ha rätt att tro som den vill’ eller personliga observationer typ ’ibland blir muslimska kvinnor trakasserade för sin klädsel när de åker metro’. Inte lika ofta innehåller svaren tydliga hänvisningar till religionsfriheten som en grundläggande, lagstadgad och universell mänsklig rättighet. I gymnasiets första grundkurs i religion konstateras: ”Rätten att bekänna och utöva en religion samt rätten till irreligiositet är en synnerligen viktig etisk fråga i världen i dag. Ju bättre religionsfriheten fungerar, desto friare kan människor bekänna och utöva sin religion som de vill − eller leva utan religion.”

Religionsfriheten är en personlig mänsklig rättighet som innebär att individens egen religionsutövning, eller rätt att inte utöva religion, skyddas genom lag och förordningar. I Finlands grundlag § 11 stipuleras om religions- och samvetsfrihet följande: ”Var och en har religions- och samvetsfrihet. Till religions- och samvetsfriheten hör rätten att bekänna sig till och utöva en religion, rätten att ge uttryck för sin övertygelse och rätten att höra till eller inte höra till ett religiöst samfund. Ingen är skyldig att mot sin övertygelse ta del i religionsutövning.”

Här uttrycks religions- och samvetsfriheten genom så kallad positiv och negativ religionsfrihet. Till den positiva religionsfriheten hör varje människas rätt att bekänna sin tro, uttrycka och utöva den och höra till ett religiöst samfund. Den negativa religionsfriheten betyder att ingen är tvungen att tillhöra något religiöst samfund eller delta i religionsutövning mot sin vilja eller samvete.

I Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (1948) artikel 18 står det: ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”

En sammanfattning

Religionsfriheten är på sätt och vis en sammanfattning av andra mänskliga rättigheter. Religionsfriheten förutsätter och innehåller samvetsfrihet och tankefrihet som också brukar kallas den inre religionsfriheten. Till religionsfriheten hör också yttrandefrihet, samlingsfrihet och tryckfrihet, sådant som kan sägas höra till den yttre religionsfriheten.

Den inre religionsfriheten kan inte begränsas, medan den yttre religionsfriheten kan begränsas ifall det finns skäl därtill, som vid identifiering och för att trygga allmän säkerhet, ordning, hälsovård eller andra grundläggande fri- och rättigheter. Så kan exempelvis kvinnor som av religiösa orsaker valt att bära heltäckande slöja vid pass- eller säkerhetskontroller beordras visa sitt ansikte. Identifieringen kan vid behov ske i ett enskilt rum med en kvinnlig kontrollant. Om dylikt finns stadgat i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 18, stycke 2 och i europeiska människorättskonventionen, artikel 9.

Vårt lands religionsfrihetslag från 2003 säger inte desto mera om religionsfrihetens princip. I stället är syftet med religionsfrihetslagen ”att trygga utövandet av den religionsfrihet som föreskrivs i grundlagen. Dessutom finns i lagen bestämmelser om bildande av ett registrerat religionssamfund och om grunderna för dess verksamhet.”

”Religionerna själva bär också ansvar för tryggandet av religionsfriheten, eftersom religionsfriheten innefattar rätten att fritt byta religion. Ingen får utsättas för påtryckning inför ett sådant steg eller därefter.”

Religionsfriheten ger var och en rätt att byta religion, underförstått utan att drabbas av repressalier, trakasserier eller bestraffning från staten eller det tidigare religionssamfundets sida. I det nationella forumet för religionsmöte, RESA-forumets, uttalande om religionsfrihet från 2011 betonas specifikt rätten till att byta religion: ”Religionerna själva bär också ansvar för tryggandet av religionsfriheten, eftersom religionsfriheten innefattar rätten att fritt byta religion. Ingen får utsättas för påtryckning inför ett sådant steg eller därefter.” Att sådan påtryckning fortfarande sker kan Stödföreningen för religionens offer rf vittna om.

Så hur förverkligas då religionsfriheten i vårt land?

Enligt en internationell mätning över hur religionsfriheten förverkligas är Finland nummer nio på listan över de länder som granskats. Vår grundlag förbjuder all slags diskriminering. Religionsfriheten skyddas enligt lag och tillämpas inom olika samhällssektorer. Ibland har det uppstått diskussion om att religiös klädsel skulle ha påverkat möjligheterna att få arbete. Hittills har alla fall lösts till religionsutövarens fördel. Att dessa fall har utretts har klargjort religionsfrihetens gränser och tryggat rätten att offentligt ge uttryck för en personlig religiös identitet. Finland strävar alltså efter att tillgodose individers rätt att utöva religion och att inte påtvingas religion. När det gäller likvärdighet mellan religionssamfunden finns det fortfarande en del önskemål från minoritetsreligionerna. Det gäller till exempel möjligheten för religionssamfundens representanter att tjänstgöra som själavårdare i statliga och kommunala sammanhang som sjukhus, fängelser, universitet eller inom Försvarsmakten.

Testplatser

Skolorna och deras åskådningsundervisning har ibland blivit testplatser för hur den positiva och den negativa religionsfriheten ska tillämpas i praktiken. I Finland får elever och studerande som tillhör något religiöst samfund undervisning i sin egen religion, men denna undervisning är konfessionslös och tar alltså inte ställning till sanningshalten i de religiösa påståendena. Irreligiösa kan välja mellan att studera livsåskådningskunskap eller religion. Skoltraditioner som sången Den blomstertid nu kommer och julevangeliet har ifrågasatts med hänvisning till den negativa religionsfriheten. För närvarande är principen att enstaka religiösa element får ingå i skolans gemensamma tillställningar som till exempel julfester.

Religionsfriheten och möjligheten att utöva religion kan ibland komma i konflikt med annan lagstiftning. Enligt ett nytt förslag till djurskyddslag föreslås att regleringen om slakt av djur ändras så att djuret alltid ska bedövas före blodavtappningen. Det innebär att judar och muslimer inte längre kommer att ha tillgång till rituellt slaktat kött, utan tvingas importera sådant kött från andra länder. En annan kontroversiell fråga som diskuteras ibland är omskärelsen av pojkar inom judendom och islam, något som en del läkare motsatt sig. Ifall omskärelse av män skulle förbjudas skulle det ses som en kränkning av judars och muslimers religionsfrihet och möjlighet att utöva sin religion eftersom omskärelsen är ett tecken på religionstillhörighet.

I många länder begränsas eller kränks religionsfriheten. Pew Forum och Forum 18 är organisationer som specifikt följer med religionsfrihetssituationen i världen. I många länder förekommer både juridiska och sociala kränkningar av religionsfriheten, vilket leder till att minoriteter förföljs. Detta kan ta sig uttryck i lagar som begränsar vissa gruppers religionsfrihet och i trakasserier och förföljelser från majoritetsreligionens sida. År 2019 publicerade Pew Forum en rapport som visade att religionsfrihetssituationen i världen blivit sämre de senaste åren. Främst är det kristna och muslimer som förföljs men också andra grupper kan utsättas för trakasserier. Hit hör till exempel ateister, agnostiker och pacifister som också skyddas av religionsfriheten.

Slutligen ett litet test för läsaren.

Vilka av modellerna nedan ligger närmast det finländska samhället (Ur Gymnasiets grundkurs i religion Religionen som fenomen – i judendomens, kristendomens och islams fotspår).

Samhället kan helt förbjuda religioner.

Religion och samhälle åtskiljs inte, utan religionstvång råder och alla måste tillhöra en viss religion. En stat där de religiösa ledarna samtidigt fungerar som världsliga ledare och den religiösa lagen är statens lag kallas teokrati.

Samhället kan ge en viss religion särställning eller privilegier, vilket leder till att andra religioner hamnar i en sämre ställning.

Religioner kan vara tillåtna och jämlika och åtnjuta samma stöd från samhällets sida.

Samhället kan sträva efter religiös opartiskhet och neutralitet där ingen religion eller åskådning har någon särställning utan man strävar efter att bemöta alla med lika rättigheter och skyldigheter.

Den religiösa verksamheten kan vara fri på privatlivets område men begränsad i offentligheten. Ett sådant samhälle strävar efter att vara sekulärt.

Religioner kan tvingas till en marginaliserad minoritetstillvaro, då samhället försöker dölja religiösa fenomens synlighet eller enbart tillåter någon viss ideologi.